Tiden läker inga sår, men med tiden finner man människor som gör det.

Godmorgon, vaknade för sådär 3 timmar sen. Har vart på krogen och festat fyra dagar i rad nu, är rätt slut. Och jävligt bakis. Så ikväll ska vi ta det lugnt och se på film och käka pizza typ! (OCH DEPPA ÖVER ATT HULTSFRED ÄR INSTÄLLT, AWIRUEHJKRLFGEJRK!!!!!! :@@@@@)
Jo jag tänkte på nåt.
Varför skriver jag här?
Jag skriver för mig själv och inte för någon annan. För det är ingen som bryr direkt bryr sig, iofs har jag några få vänner som läser min blogg då och då, men har valt att inte ge ut den till folk då den är ganska personlig. Jag vill uppdatera mig ibland så att jag i framtiden kan blädda igenom här! Jag vet att det inte är så jävla bra att älta det förflutna, jag är väääldigt, väldigt nostalgisk. men jag tror att det är viktigt att kunna gå tillbaka någon gång ibland och se hur man själv har utvecklats.


Till något annat. En ganska nära vän berättade för mig idag att hon läggs in för anorexi. Det känns så jävla..jag vet inte. Alltså lilla älskade vän. Jag blir så ledsen. Jag tänkte tillbaka lite på då jag var sjukt undernärd. (det var ingen ätstörning bara jobbiga gener...) Och jag har haft så många vänner som haft ätstörningar och diverse. Det är svårt att se vän efter vän gå i samma spår och bara försvinna bort, samtidgt är det svårt att göra någonting. Vi pratade iallafall länge och uh jag vill bara säga, jag tror verkligen på henne och jag önskar henne allt bra i hela världen. <3