hm

Ibland känns det som att saknad inte går att leva med. Saknad är nog det som gör mig mest ledsen. Det gör ont att bara kunna se min familj bakom en glasskiva på ett foto, och inte i verkligheten. Jag saknar att hämta mina kusiner på dagis. Jag saknar att sitta i köket och prata med farfar, klappa och ha min katt knät, gå och handla mat med min moster, sjunga i bilen, ligga i hängmattan, bråka med mina kusiner, prata med min syster, krama mamma.

Nu har jag ju min familj här, det är bara det att jag saknar dom så mycket.
Ibland känns inte det här stället så underbart. Inte när allt ligger så långt bort.