Jag orkar verkligen inte gå sönder och bryta ihop en vinter till.

Snart är det september, det brukar vara både den bästa och sämsta månaden på året. Jag är nervös och kanske lite rädd över vad som kommer hända denna gången. Varför är det alltid så att man går och suktar efter något jätte länge, och när det väl faller in, ångrar man sig?
Jag är ju inte alls redo för hösten. Just nu vill jag bara isolera mig igen. Att isolera sig för mig är att inte lämna rummet på flera dagar förutom när man ska gå på toa, sova bort dagarna, inte höra av sig till någon, säga "äh, jag tar det imorgon", se på 100 filmer och vanligtvis äta jävligt mycket glass. Och så måste man ha en dröm som håller en vid liv. Då går nästan vad som helst.

Men jag börjar jobba om två dagar. Dags att skärpa sig, dags för rutiner. Nya tag. Jag klarar inte av det, jag är inte redo. Grejen är att jag aldrig har vart redo. Och frågan är om jag någonsin kommer bli det?


http://open.spotify.com/user/radioaktivzon/playlist/7ihmxw5KVEV549MoGK2C7j