Jag vet en pojke som är så blek, att han gör ont att titta på
mager, kantig med höjda axlar och randig tröja
och hår som inte sett sin gamla råttfärg på tusen år
och han har en flicka, rultig och glad och så kär att hon nästan spricker
Och hon skriker; Du är det sötaste som finns och jag, jag älskar att du nästan ramlar omkull av minsta vindpust

Jag vet en flicka som är så lång, att hon kan röra vid stjärnorna
men ändå går med krökt rygg och känner sig minst av alla
För hon kallas flaggstång och gråter på platser så tysta och trånga
Men ingen ser vad jag ser,
hon är vacker som en ängel där hon dansar i sitt rum
Till sånger om brustna hjärtan och drömmar gjorda av glas