You might wake up and notice you're someone you're not.

“I think that was my biggest fear at 15, that I was gonna be some sort of failure or stuck being invisible, and not making an impact.”

det känns som att jag lever efter en jävla lagbok. (ha-ha, kul med tanke på vad jag pluggar)
jag vill inte det men jag vet inte hur jag ska göra för att inte göra det, för jag vet inte vem jag är längre. förr rörde det inte mig ett dugg, för då hade jag någon som vägledde mig. men nu är allt borta. allt i mig är borta. det är såklart att det finns riktigt jävla bra dagar, men de överväger fortfarande inte de dåliga.
jag strävar inte ens efter att bli lycklig eller någonting längre, jag strävar bara efter att vara någon annan någon annan stans, att bli något, att göra något som gör skillnad. för att jag orkar inte med mig själv, eller den jag har blivit, för jag vet inte vem jag är. jag tror jag letar för livet, jag leter för mycket och på så sätt finner jag aldrig det jag söker efter. vad söker jag efter? jag är för trött för att leta och för trött för att bry mig. jag orkar inte bry mig om någonting, för vad är det för jävla mening när det som betydde allt är borta?

fanfanfanfnanfafnafan