Vid protesfabrikens stängsel
La du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt
Men jag kunde inte hålla med dig
Du bad mig ta kärlek lätt som en vind
Men jag var så ung och dumdristig
För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar