Jag skiter i vad din älskade Håkan sjunger, för hela Göteborg känner sorg för dig

Den jobbigaste fruktansvärdaste saken i hela mitt har precis hänt. Jag har inte ens några ord längre, kan inte få fram en endaste tår till...jag känner mig helt känslokall. det som aldrig skulle hända har hänt. Den värsta smärtan du någonsin kan känna är dina tankar, den tysta smärtan. det som inte går att få ut. och det går inte att förklara för någon i hela världen.

jag är inte rädd för döden längre. inte så att jag vill dö, inte på många, många år. jag ska leva livet för henne först, för familj och vänner. men den stunden jag inser att jag kommer dö kommer jag vara så jävla lycklig, för då vet jag att jag snart kommer jag få träffa henne igen. det är de enda som håller mig uppe, att jag kommer återförenas med henne igen, det är allt jag vill. vägen dit kommer vara en oändlig jävla saknad. du är bara inte här just nu eller hur? lova mig det, att vi kommer träffas igen? så jag får höra din röst igen, ditt skratt, krama dig, säga hur mycket jag älskar dig och bara göra allt det vi brukade göra. himlen eller nagijala måste finnas just nu.

Inatt är du uppe och städar och lyssnar på musik precis som vanligt, bara att du inte är just här. Du är den bästa människan jag någonsin fått chansen att lära känna. du var en glädjespridare, alltid så jävla positiv trots kriget i ditt huvud, du är helt fantastisk. Tack för allt du gjort, den delen jag fått av dig kommer jag aldrig bli av med. Du finns för alltid i hjärtat. Skål för livet min käraste.