Det kan ta slut i morgon eller hålla på för alltid ibland är det så

Hej. har inte skrivit här på länge, känns inte som jag har något att säga eller få ur mig direkt. Förut på väg hem stötte jag på min gamla kärlek. Eller gamla och gamla, det var ju inte direkt alls länge sedan. Fick en tankeställare, och kunde inte hjälpa att gamla känslor bubblade upp lite. Inte så att det var jobbigt, känns mer konstigt eller hur ska jag förklara det? Jag vet inte. För den där relationen blev aldrig riktigt något och fick därför heller aldrig ett riktigt avslut vilket bara gör allt knas. Typ "hej vi har sett varandra nakna och delade allt i några veckor, allt var perfekt och vi fick varandra känna oss speciella, sen slutade vi prata". Det blir liksom bara fel haha.. ibland undrar jag om du tänkte samma som mig efter det där mötet. Eller om du tänker på mig ibland, om du saknar mig nån gång. I alla fall så hälsade vi och kramades, frågade "hur är det? bra", sedan gick vi olika vägar. Och låtsades som ingenting någonsin hade hänt, låtsades att vi inte bryr oss. Varför blir det så ibland? Inte så att jag går och tänker på det dag in och dag ut men jag bryr mig fortfarande om dig och jag hatar när saker inte får ett riktigt avslut, då känns det som att man fortfarande alltid går och väntar och tänker på att det kanske kommer tillbaka och på så sätt kan man aldrig släppa taget vilket är något jag redan har sjukt svårt för och då kan man inte släppa in något nytt. Men jag vet inte, det kanske bara är att bestämma sig.

Annars är allt väldigt bra förtillfället, de ljusa tiderna är ju på väg, helgerna är grymt roliga, men känns ändå som jag innerst inne bara går och väntar på att allt ska rasa ihop. Jag vill ha något annat. Nu ska jag sova, ciao

Vill inte tänka mer men jag kan inte sluta hoppas

men allting är på låtsas och detta måste stoppas

man måste tänka framåt för att orka morgondan

men det är svårt när inget längre är som det ska

så då väntar ni överallt för att få rätt besked

jag glömmer alla problem och skiter i en bättre levnad

dagen vaknar över hustaken och kärlek existerar inte om inte sommarn vill

tänker inte tillbaka mera,för jag orkar inte längre

ska man leva med vintern nu när alla sommarminnen bränner?

så om du tänker tillbaka så vinden den vänder

och ingen annan kan vinna den heller

men ändå så tänker du inte på någon annan än henne

så det är bara att blicka tillbaka på tiden då du inte var så ensam

För det är alla känslor

som lever upp på nätterna

som tar ditt hjärta och ditt leende på läpparna