konsten att släppa taget

dags att klippa navelsträngen från allt det där. inga mer idioter i mitt liv och som bara tar ens energi. aldrig mer låta mig själv vara så naiv och dum, aldrig mer låta någon kasta sin jävla skit på mig. aldrig mer låta någon trampa på mig. om det så betyder att jag ska klara det här på egen hand och vara ensam så ska jag göra det. jag har det lilla av mina äkta och tankarna om att om lite mer än ett halvår flyttar jag från detta skitland, staden, folket. och jag ska ha roligt och njuta av det bra.


Alla dansar och dom ler när dom sjunger om ångest och DJn spelar samma låtar för hundrade gången. Det är samma känsla ifrån höghusen till radhuslängan eller i innerstan, för det finns inget kvar av det man en gång haft eller ville ha.


adios