söndag 27 november 2011
Hur många gånger jag vänder mig om blir vi vänner imon för du känner mig som...
Jag har verkligen försökt nu, men om du inte är villig att ta emot det tänker jag inte försöka mer. Jag orkar verkligen inte ta det mer. Jag föll isär idag, det var ingen som såg det, ingen anade nånting, inte jag. Och jag tänker inte vänta på dig så jag vill inte se dig mer, jag vill inte höra av dig om några månader igen. Hur kan du bara sluta bry dig, hur kan du göra det du gör? Jag vill verkligen inte ha dig i mitt liv över huvud taget mer. Jag raderar allt som har med oss att göra nu, jag tänker försöka förtränga vartenda litet minne med dig. Det jobbiga är att vi har alla gemensamma vänner, jag tänker inte ditcha saker för att du kommer vara där men det kommer bli så jävla konstigt. För jag vill inte ens höra eller se ditt namn, jag tänker bara låtsas som att jag inte känner dig. För jag vet att det är det enda sättet att inte må dåligt över det vilket jag fan inte klarar av att göra just nu, jag älskar dig för mycket, det är därför. Jag föll isär idag: hundra ledsna små bitar över golvet, det var en gång jag. Jag märker ju att bara jag gör saker hela tiden och omger mig med andra människor tänker jag inte på det, jag mår inte dåligt. Jag måste bara försöka förtränga det dåliga och ha så fullt upp som möjligt trots att jag inte orkar, för det är det enda som funkar, det enda som håller mig uppe. Det som gör att jag klarar det här är att inte låta mig känna alla känslor, och allt jobb, allt plugg och att supa hela helgerna. Jag föll isär idag, jag går fortfarande upprätt, men det är någon annan jag. För innerst inne går jag fucking sönder, jag vet hur svag jag är utan dig. Jag faller isär och jag tappar bort mig själv jag vet inte vem jag är längre. Men jag kommer säkert upp på fötter någon gång igen men just nu är allt bara väldigt förvirrande så vi låtsas inte om det. Men tyvärr vet jag att allt kommer ikapp en, även om jag den bästa på att tränga bort och gömma mig för mina problem. Jag föll isär idag, men ingen ser ens sår om man bara går fort. Hejdå min "bästa vän", från och med nu finns du inte mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar