Och det svider som klor

Kan inte se klart... allt är kaos i mitt huvud. Fattar inte vad som händer. Jag mår dåligt hela tiden. Jag borde vara glad, men jag orkar inte leva nu. Jag borde, jag måste, det är sommar. Men jag kan inte, jag kan inte andas, för det är så tungt. Jag har allting kvar precis som jag hade för en månad sen, flera månader sen, men ändå känns det som jag har förlorat allt. Som om något i mig har slocknat. Som en bit av mig har dött.

Jag tror du har dött nu, och jag tror vi har dött nu. Jag tror du har försvunnit från mig helt nu.
Jag kommer aldrig vara hel

Åker till turkiet om två veckor med emil. Det kommer bli tvärnice.
Hejdå bloggen vi kanske inte ses på ett tag, eller så gör vi det, eller så gör vi aldrig det, vem vet, du och jag förblir en olöst gåta.